Jag började skriva för Nummer.se när den var helt ny och jag bodde i Luleå år 2000. Nu är det elva år senare och jag har bott mig runt i Norrland, ungefär lika många år i Umeå som i Östersund där jag nu bor.
Jag har åkt buss till megateater i Pajala, klivit ur bilen och pulsat upp i en snödriva för att sopa av vägskylten och på så vis försäkra mig om att jag verkligen är på väg till en premiär i Köttsjön och vantklappat under natthimmel i Jukkasjärvi. Jag har haft så roligt.
Och ofta har jag varit den enda kritikern för en nationell tidning.
Som Margareta Sörensson skriver i Expressen:
”Som enda publikation i dag har Nummer haft ambitionen att vara rikstäckande, att recensera och kommentera alla, eller nästan alla, nya uppsättningar av teater, dans och annan scenkonst i Sverige.”
Och det gäller inte bara premiärbevakningen, jag är en av de frilansare som bevakar nyheter inom kulturpolitik och teaterbransch.
Vad som händer med Nummer.se i framtiden vet jag inte. I höstas togs tjänsten som redaktionssekreterare bort och Cecilia Djurberg fick sluta. Nu slutar Ylva Lagercrantz som varit tidningens chefredaktör snart också. Tills vidare tar Maina Arvas över.
Riksteatern ser över Nummer, kanske blir det en digital medlemstidning, kanske läggs den ner eller säljs, kanske händer något annat. Jag hoppas verkligen att Nummer finns kvar i en form som liknar den nuvarande. Jag tycker att Nummer behövs.
Till dess att vi vet vill jag bara passa på att tacka Ylva och Cecilia, deras vikarier och alla frilanskollegorna för oerhört givande år.
Med hopp om en fortsättning.
/Malin
Malin Palmqvist 